|
Omkring 3000 f Kr. användes de första
tämjda katterna, i antikens Egypten, för att jaga
bort smågnagare.
Egyptierna var mycket imponerade av
kattens styrka, spänst, skicklighet
och instinkt att döda.
De använde
katterna som medarbetare i hushållet och behandlade dem som gudar. Dessa
husgudar kallades för "Miv"
När katten dog balsamerades den, lades i en träkista och för-
des till
kattgudinnan Bats stora tempel i Bubastis.
Egyptierna förvandlade många
av sina husdjur till mumier. När vetenskapsmän har studerat
dessa mumier
har de kommit fram till att kattrasen "Felis Libyca" var den första
katten som
blev tam.
Huskatten spreds från Egypten
till Italien och sedan sakta vidare till Europa och den fick
s k. "tillbedjare" i många länder.
Under medeltiden gick det däremot sämre för katten, för då upphörde
kattens popularitet.
Den kristna kyrkan ogillade kattens samband med hedniska riter och påbörjade
en "kam-
panj" mot katter. De trodde att häxor kunde förvandlas
till katter och att de var "djävulens verktyg".
Kanske var det på grund av kattens mystiska och insiktsfylla, vetande
beteende
som fick de kristna att tro att de var onda. Det hela fick i alla
fall väldigt olyckliga följder
och katter började brännas levande.
Men så småningom började avskyn för
katten sakta att avta, då man upptäckte deras användbarhet. Under
1700-talet blev det vanligt igen att ha en katt i hushållet. Och under
1800-talets slut var katten så populär att katter började ställas ut på
de allra första katt-
utställningarna!
|
